Vägbeskrivning: Gränsar till Väse kyrkogård.

Väse Hembygdsgård, Mölntorp

Mölntorp, egentligen Mjölnartorp, har fått sitt namn efter den kvarn som finns ett stycke upp från gården.
Kvarnen kan vara den kvarnström, som nämns i ett brev den 17 juni år 1391, då Varnhems kloster upplåter till riddaren Animundh Haat (Agmund Haft) på livstid sin del i en kvarnström vid kyrkogården i Wäsäheradh. Det har dock funnits flera kvarnar i Kyrkströmmen under tidernas lopp, så det är inte helt säkert, att Möintorps kvarn avses i ovannämnda brev. Säkert är dock, att gården och kvarnen, senare benämnd Mölntorps kvarn, har utgjort en sammanhängande enhet längre fram i tiden.

1503 års jordebok nämner inte Mölntorp som skattefastighet.

1540 års jordebok säger: Vaeshaerede Sognh. paeder j mölnetorph Smör vi marker.
Ffodringh ii haest(er).

1580 års jordebok: Kyrko- och klostergods: . .tårpet mölnetårp.

År 1627 bor Suen i Mölletorp.

År 1629 tar boskapslängderna upp följande djur hos Sven på gården:
1 sto, 1 stut, 3 kor, 1 kviga, 3 getter, 2 unggetter, 1 gammalt får, 2 ungsvin, och anges 4 tunnor utsäde.

År 1697 skattlades Möllntorps kvarn för 1 daler Silvermynt ny skatt och tillåtes mala för tull.
Förste mjölnaren Hindrik född 1723 nämns i husförhörslängden 1744 - 1750 som Drängen.

Fastigheten Mölntorp består under olika tider av:
Norra Mötntorp 1/2 skatte (nuvarande Hembygdsgården), Mjölnaregården och Mölntorps kvarn, Södra Mölntorp, med tegelbruk från 1752, efter 1826 kallat “Hinket” med krog samt Garveriet, numera Älvstrand, uppströms kvarnen.

Ägare av boende i Mölntorps nuvarande manbyggnad:

1857 - 1876 Anders Gustav Svensson (Bor på klockaregården
1868 - 1870 Handlaren Carl Niklas Hansson
1870 - 1882 Handlaren Carl Svensson
1883 - 1885 Änkan Kajsa Svensson
1886 - 1887 Änkan Maria Hamberg
1900 - 1920 Anders Gustav Svensson
1900 - 1910 Kristina Svensson
1900 - 1910 Augusta Svensson
1920 - 1942 André och Arvid Montan
1942 - Väse Hembygdsförening

Hembygdsgårdens manbyggnad var tidigare uppförd strax öster om Fogdegården i Vee där den ingick i gästgivargården och användes som tingshus fram till år 1839. Dess byggnadsår
där är okänt. Då klockaren Anders Gustaf Svensson köpte gården Mölntorp, köpte han även
det gamla tingshuset och flyttade det till dess nuvarande plats samt företog en omfattande reparation av byggnaden. De gamla, små fönstren utbyttes mot nya större och tingssalen delades till två rum. Flyttning och uppbyggnad pågick 1857 enligt ett brev från Anders Gustaf Svensson till sonen August Stiller i Stockholm, den 4 juli 1857.
En tid under slutet av 1800-talet drevs lanthandel i huset.

År 1942 förvärvades tomten och byggnaderna på Mölntorp av Väse Hembygdsförening.
Gården bestod då av Manbyggnad, spannmålsmagasin med visthusbodar i nedre planet, jordkällare, lada och tröskloge samt stall, vedskjul och redskapsskjul.
Efter reparationer invigdes Gården som hembygdsgård den 2 juli 1944 av dåvarande landshövding lvar Wennerström.
Den gamla tingssalen blev då åter en stor samlingssal.

År 1968 slutfördes ännu en reparation av Hembygdsgårdens manbyggnad.
Då utfördes grundarbeten, samtliga fönster byttes ut, vindsvåningen inreddes, vaktmästarbostaden ombyggdes, VVS - installation utfördes, utvändig panel byttes ut, huset målades utvändigt och invändigt och trädgården planerades.

År 1986 byttes oljepannan ut mot värmepumpar kopplade till ytjordvärme.

År 2003 installerades handikapphiss upp till tredje våningen.

Platsen för Lill-Maris stuga

På 1640-talet skänkte Drottning Kristina det område, som sedan blev Väse sockenallmänning, till bönderna i Väse för gemensamt mulbete åt kreaturen. År 1742 delades Allmänningen, så att varje hemman i socknen fick en egen del därav. Några hemman sålde sin andel till privat- personer, som där upptog självständiga jordbruksenheter.
På den karga sandhed, "Hea", som upptar större delen av Väse Allmänning, fick så medellösa männikor bygga sig en egen stuga på ofri grund, odla upp ett potatisland och hanka sig fram på olika sätt. En del arbetade vid bruken i Brattforshyttan och Kungsskogen. Andra sysslade med olika slags hantverk eller gjorde dagsverken hos bönderna. Många fick gå utan arbete. Ibland var nöden stor, och man tvingades gå ut i bygden och tigga sitt levebröd. Speciellt vid jultid kunde stora skaror komma gående från Allmänningen i det syftet. De stugor som uppfördes var ofta av mycket enkelt slag. Många av dem bestod av ett enda rum på 10—12 kvm. Byggnationen började under 1700-talets senare hälft och kulmen nåddes vid mitten av 1800-talet. Bebyggelsen på Allmänningen bestod 1880-talet av runt 100 stugor. Den koncentration av småställen som fanns i området där Lill­Maris stuga låg, kallades "Lelle grå stan". På denna plats låg den sk Lill-Maris stuga, uppkallad efter dess sista invånare. Maria Johansson, som hon egentligen hette, föddes den 6 augusti 1883 och dog den 28 augusti 1947. Hon framlevde hela sitt liv i den lilla stugan, den första tiden tillsammans med sin mor. Stugan består av ett enda rum på 4 x 4 kvm, förutom en liten farstu och vedbod, som tidvis även hyste småkreatur.
Från Väse Allmärming flyttades den s.k, Lill-Maris stuga till Hembygdsgården på 1950-talet.

I magasinet på Väse Hembygdsgård finns förutom ett museum på övervåningen med framför allt redskap skänkta från gårdar i bygden, en hantverksbod ”Rävboa” och ett Våffel-Café. Efter ombyggnad av en del av magasinet, har sedan år 2010 hantverksboden varit öppen varje helg efter midsommar till och med mitten av augusti . Föreningens medlemmar har dessutom sedan år 2016 drivit ett Våffel-Café, med inredning från forna dagar. I hantverks- boden säljs litteratur med anknytning till Väse samt konsthantverk tillverkat av föreningens medlemmar.